\piece{Här är gudagott att vara}{Gunnar Wennerberg}

Gunnar Wennerberg\footnote{http://sv.wikipedia.org/wiki/Wennerberg},
 född 2 oktober 1817 i Lidköping, död 24 augusti
1901 hos en dotter på Läckö slott, var en svensk ämbetsman,
politiker, skald och tonsättare; ecklesiastikminister 1870–-1875 och
1888-–1891, landshövding i Kronobergs län 1875-–1888, ledamot av första
kammaren från 1875, ledamot av Svenska Akademien från 1866 --- där han
efterträdde Christian Eric Fahlcrantz på stol nr 2 --- och ledamot nr
324 av Kungliga Musikaliska Akademien den 30 december 1850. Som
musiker var han autodidakt.

Detta stycke är en del av \emph{Gluntarna}.
Om gluntarna skrivs:
{\small

Efter att tenorsångaren, Daniel Hwasser, flyttat till Stockholm
följdes buffatriona av de inom kort berömda Gluntarne. Denna
sångsamling består av 30 duetter för baryton och bas med
pianoackompanjemang. Duetterna skildrar episoder ur Uppsalas
studentliv och tillkom 1847--1850. Bland dem kan nämnas En kväll på
kyrkogården och Examens-sexa på Eklundshof, som tillkom först under
tiden i Skara. Redan 1848 var flera av dem spridda i avskrifter även i
övriga Sverige. Den uppskattning Gluntarne fick bidrog till att
Wennerberg motvilligt medgav att de trycktes och utgavs i häften åren
1849--1851.

Namnet \emph{Gluntarne} fick de av följande anledning: Otto Beronius, som
var en i Juvenalerna, var duktig på att sjunga uppländska bondvisor
och utmärkte sig särskilt i en sådan, som började \emph{Inte vet ja’ hva ha’
ä’ sum fallerar gamle glunten Mitkel vår}. Efter den visan fick han
inom kamratkretsen smeknamnet Glunten. Då fler duetter sedan skrevs
för honom och Magistern, förekom hans smeknamn i texten och gav
sedan sitt namn åt sångsamlingen.

Gluntarne, som tillägnades Beronius och pianoackompanjatören,
sedermera förste direktören för Kungliga Majestäts hovkapell och
Kungliga Majestäts spektakler friherre Eugène von Stedingk, blev
alltmer populära och fick tillträde till de större
konsertsalarna. Senare sjöngs duetterna i hela Norden. Text och musik
utgavs senare i minst 15 upplagor. Texterna särskilt åren 1876 och
1882 i andra bandet av Wennerbergs Samlade skrifter, med en historisk
inledning och upplysningar.
}

{\small
\itshape
\hspace{5mm}
\begin{minipage}[t]{140mm}
  Här är gudagott att vara.\\
  \ind O, vad livet dock är skönt!\\
  Hör, vad fröjd från fåglars skara,\\
  \ind se, vad gräset lyser grönt!\\
  Humlan surrar, fjäriln prålar,\\
  \ind lärkan slår i skyn sin drill,\\
  och ur nektarfyllda skålar\\
  \ind dricka oss små blommor till.\\
\end{minipage}
\upshape
}

\vspace{1ex}
\LYIND\input{wennerberg_gudagott-systems.tex}