\antiqua{Stabat mater} (uppkallad efter första versen i dikten) är en dikt
från medeltiden där Jesu moder Maria och hennes smärta vid korset är
det centrala temat
Det är oklart vem som skrivit dikten och den har genom tiderna
tillskrivits påve Innozenz III. (\dag 1216), Franziskmunken Iacopone
da Todi (\dag 1306) och Johannes Bonaventura (\dag 1274).
Den blev intagen i \antiqua{Missale Romanum} 1521 men blev som en
konsekvens av det Trientinska konsiliet (1545--1563) bortagen.
Den kom åter in i liturgien 1727 av den katolska
kyrkans då den antogs för ``Maria sju smärtors dag''
(15:e september) som sekvens i mässtexten och som hymn i brevariet.

Dikten finns i några olika version och har tonsatts av ett flertal
kompositörer.
Den består av tio dubbelstrofer som var och en består av tre versrader.
I och med att texter betstår av parvisa strofer, har den visat sig
lämplig att tonsätta för dubbelkörer.
Rimschemat är AAB CCB, och verserna består av åtta, åtta och sju
stavelser.
Radernas rytm är trokeisk vilket är i samklang med den rådande
praxisen i medeltida rytmiska sekvenser.
Dikten, eller man skulle kunna kalla den för en bön, speglar en stilla
andakt, den har ett tydligt ``jag''-perspektiv.
Tematiskt sett hör den till en grupp av passionsdspel (mysteriespel
för påsken) som kallas ``Marienklagen'' på tyska (``Maria laments'' på
engelska) som var vanliga i Tyskland och Italien från 1200-talet.
``Marienklagen'' tänks vara baserade på Johannes 19 och 25.