\pagestyle{empty} \makebox[3mm]{ } \vspace{40mm}\\ %\vfill %\vfill \begin{centering} \bf \Huge Drömmarne\\[2ex] \large efter ett Poem af Thekla Knös\\ Chörer vid Pianoforte\\ componerade och\\ I. A. Berg\\ vänskapligt tillegnade\\ af\\ {\huge A. F. Lindblad\\} \vspace{10mm} \large Körpartitur\\ \end{centering} \vfill %%%%%%%%%%%%%%%%% \newpage \normalsize \makebox[1mm]{} \vfill \subsection*{Källor, produktion och copyright} \rtext{Text}{ \url{https://libris.kb.se/p60p2q310q9s2dq}\\ \url{https://weburn.kb.se/eod_best/eod/9350/NLS19A079350.pdf}\\ \url{https://litteraturbanken.se/export/faksimil/lb2746014.pdf}\\ } \rtext{Musik}{ % \footnotesize \url{https://levandemusikarv.se/tonsattare/lindblad-adolf-fredrik/SMH-W3850-Drommarne__Die_Traume}\\ (korrigeringar av musiken är gjorda)\\ } \urldef{\mansen}\url{https://litteraturbanken.se/%C3%B6vers%C3%A4ttarlexikon/artiklar/Thekla_Kn%C3%B6s} \rtext{Biografier}{ \mansen\\ \copyright Elisabeth Mansén (använt med tillstånd)\\ \url{https://sv.wikipedia.org/wiki/Adolf_Fredrik_Lindbladh}\\ \copyright Wikipedia\\ \url{https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0/deed.sv}\\ } \rtext{Omslagsbild}{ Vattendrag i Skebobruk, Uppland\\ } \rtext{Kod och andra filer för att generera dessa noter}{ \url{git://turkos.aspodata.se/musik.git}\\ \copyright Karl Hammar, 2026\\ Förutom musiken och texten som är allmängods och biografierna (se ovan).\\ \footnotesize Dessa filer är fritt tillgängliga och du kan förmedla och/eller förändra dem enl. villkoren för GNU General Public License så som denna licens är publicerad av ``Free Software Foundation. Ni är fri att använda version 2 eller en senare version av dessa villkor. För licenstexten, se \url{http://www.gnu.org/licenses/}\\ } \rtext{Använda program}{ Noter: \url{htt://www.lilypond.org/}\\ Text: \url{http://tug.org/texlive/}\\ Bilder: \url{ftp://ftp.gimp.org/pub/gimp/}\\ m.fl.\\ } \rtext{Sättning och tryck}{ \person{Aspö Data}\\ Lilla Aspö 148\\ 742 94 Östhammar\\ } \markboth{{\bf Drömmarne}}{}% \addcontentsline{toc}{chapter}{Drömmarne}% %%%%%%%%%%%%%%%%% \newpage \tableofcontents %%%%%%%%%%%%%%%%% \newpage \Hb{Thekla Levinia Andrietta Knös} \begin{multicols}{2} Thekla Knös, författare, poet och översättare, var dotter till Gustaf Knös, präst och professor i österländska språk, och Alida Knös, född Olbers. Knös föddes den 17 juni 1815 och gick bort den 10 mars 1880. Hennes litterära ideal formades i Uppsalas romantiska salonger, där hon umgicks med P.D.A. Atterbom, Erik Gustaf Geijer och Malla Silfverstolpe, men utvecklades i riktning mot en större realism. Efter faderns död levde hon med modern under mycket knappa villkor. Alla ekonomiska tillskott till deras anspråkslösa salongsmiljö var välkomna. Thekla Knös behärskade engelska, tyska och franska, samt i någon mån italienska. Vid sidan om det egna författarskapet blev översättningarna hennes främsta inkomstkälla, ibland kompletterad med språklektioner, några av de få försörjningsmöjligheter som vid mitten av 1800-talet stod till buds för kvinnor ur övre medelklassen. Poesin var hennes huvudsakliga uttrycksform och det var för diktcykeln ”Ragnar Lodbrok” hon, som enda kvinna i Sveriges historia, vann Svenska Akademiens stora pris år 1851 -- och samtidigt det mindre priset för sina ”Smärre skaldestycken”, vilket var en sensation. År 1868 fick hon åter pris i Svenska Akademien för sonettcykeln ”Pagen”. Flera av hennes verk tonsattes; det nuförtiden mest spelade är ”Drömmarne” av A.F. Lindblad. Knös debuterade på prosa med Elfvornas qvällar (1851), en nyckelroman i Almqvists anda, som behandlar salongskulturen i Uppsala, men det var som översättare hon först kom i kontakt med förlagsvärlden. Charles Dickens Syrsan vid spiseln (1847), utgiven på C.A. Bagges förlag och tryckt hos L.J. Hjerta, blev Thekla Knös första översättningsuppdrag. Bland hennes efter\-lämnade papper finns en entusiastisk skildring av firandet av den färdiga boken -- ljusgrön med älvfigurer på pärmarna. (För översättningshonoraret köpte hon teutensilier.) Bagges förlag försåg henne därefter med en rad volymer att översätta. I början av 1850-talet översatte hon även tidningsföljetonger för Svenska Tidningen, för att efter 1852 arbeta med andra förlag: C.A. Leffler, C. Wasmuth, P.A. Norstedt och söner, Albert Bonniers förlag, med flera. Thekla Knös översatte många kvinnliga författare. De var på modet i mitten av 1800-talet och kvinnliga översättare uppfattades som kongeniala (och billiga). Många översättningsprojekt tillkom genom hennes rika litterära kontaktnät. Vännerna uppmuntrade i första hand hennes eget författarskap, men engagerade henne även för andra uppdrag. De bistod henne också med direkta kontakter med förlag och redaktioner i Stockholm. Vilhelm Fredrik Palmblad förmedlade hennes följetongsöversättningar till Svenska Tidningen och Curry Treffenberg skötte många förlagskontakter. Någon gång tog hon egna initiativ och föreslog översättningar, antingen för egen del eller för någon behövande bekant. Källorna är emellertid inte tillräckligt rika för att med säkerhet dokumentera dessa uppslag. Thekla Knös översatte sammanlagt uppemot 3 500 trycksidor, mycket poesi, men även prosa och dramatik, samt ett operalibretto. Mest känd är troligen psalmen ”Det är en ros utsprungen”. Översättningarna var oftast anonyma och det är i första hand genom brev och dagboksmaterial översättarens identitet kan fastslås. Katalogkort på diverse bibliotek kan också ge en fingervisning. Först efter priset i Svenska Akademien, och sedan hon fått sina dikter utgivna i två band Dikter af T.K. (1--2, 1852--1853), blir hennes namn som översättare fullt utskrivet eller återges i olika varianter som T.K., Th. Knös eller Thekla K***. Anonymiteten var dock snarare regel än undantag för översättare vid denna tid. Genom vänskapen med Fredrika Bremer blev Knös pionjär vad gäller översättning av amerikansk poesi. I andra volymen av hennes dikter (1853) publicerades översättningar av Ralph Waldo Emerson, William Cullen Bryant och Henry Wadsworth Longfellow. (Emerson och Bryant introducerades därmed.) Året därpå översatte hon även Nathaniel Hawthorne. Den poesi hon översatte valde hon troligen delvis själv, och hennes egen poesi blev också översatt till tyska. Inom dramatik och opera är det fråga om beställningsarbeten. Hon översatte Molières Misantropen som Menniskohataren (1853), samt Flotows Storfurstinnan (1855). Operan uruppfördes på Kungliga teatern 1852. Till omfånget dominerade dock prosaöversättningarna. De var huvudsakligen beställningsarbeten och bestod av samtidens pop\-ulära författare, där Dickens och Thackeray är de nu mest kända. Under några år kring mitten av seklet översatte hon mer än 2 300 sidor tryckt text, huvudsakligen från engelska, där nästan tusen sidor utkom under år 1853. Det är knappast att förundra sig över att hon fick ont i handen och ordinerades skrivförbud. Detta handikapp i kombination med en längre depression i samband med moderns död 1855 minskade hennes produktivitet, och det är först i mitten av 1860-talet som hon åter publicerar sig, bland annat med uppemot åttahundra sidor översättningar. Thekla Knös hade som princip att i sina översättningar bevara egennamn och miljöer från originalen, snarare än att överflytta skeendet till ett svenskt sammanhang. Hon motiverade det med respekten för författaren, men också med intresset för andra kulturer. Det gällde även barn- och ungdomslitteratur. Av motsatt uppfattning var hennes väninna, författaren Betty Ehrenborg Posse, vilket framgår av en diskussion om Knös översättning av två ungdomsböcker av Jane Alice Sargant. Posse menade dessutom att man borde avhålla sig från judiskt klingande namn, till vilka hon räknade Davidsson, i översättningar till svenska. Thekla Knös gjorde för poesin vad Fredrika Bremer gjort för prosan, hävdade en sammanställning av kvinnliga svenska författare inför världsutställningen i Wien år 1873. Hon förde in vardagslivet i diktens värld och skildrade det borgerliga hemlivet. Som poet var hennes rykte gott till och med Karl Warburgs litteraturhistoria, men från Henrik Schück och framåt har hon alltmer fallit i glömska. Fredrik Böök och John Landquist har dock lyft fram hennes egenart. Bland Knös insatser som översättare har främst de amerikanska dikterna uppmärksammats. \end{multicols} \hfill\rule{20mm}{0.5pt}\hspace*{1pt}Elisabeth Mansén\hspace*{10mm}\\ %%%%%%%%%%%%%%%%% \newpage \Hb{Drömmarne} Ett exempel på Thekla Knös dikning finns i dikten ``drömmarne'' som finns bevarat i två bibliotek i Sverige, dels Kungliga biblioteket (Stockholm) och dels Carolina Redivia (Uppsala). Utgåvan på Kungliga biblioteket är ett litet häfte tryckt 1851 av J A. Walldén, Stokholm. %’ RIGHT SINGLE QUOTATION MARK % — em dash \begin{multicols}{2} {\itshape {\bfseries Allegretto.}\\ Stilla på himlen molnen segla,\\ Likasom svanors skimrande tåg.\\ Lindar och alar tyst sig spegla\\ Djupt i den klara, glänsande våg.\\ Midsommarnattens doftande slöja\\ Höljer de sköna nejderna re'n,\\ Vänliga drömmar spejande dröja,\\ Lekande tyst, i fullmånans sken.\\[-2ex] {\bfseries Più Vivo.}\\ De till dalens hyddor smyga\\ Gonom mörka lindars vakt:\\ När förbi de lätta flyga,\\ Sluter blomman kalkens prakt.\\ Sagta, att ej slumrarn väcka,\\ Blott som englar, ej som troll,\\ För att fröjda, ej förskräcka,\\ Spridas de åt skiljda håll.\\[-2ex] {\bfseries Adagio.}\\ Till den gamles bädd de gå,\\ Der i tysta ringar stå,\\ Hålla minnen för hans själ,\\ Minnen, dem han sagt farväl.\\ Gamla krigarn för sin lama arm i strid,\\ Gumman drömmer om sin ungdomstid.\\ Till den gamles bädd etc.\\[-2ex] {\bfseries Allegretto.}\\ Ännu en dröm,\\ Skämtande, öm,\\ Genom den dunkla, tigande qvällen,\\ Smyger så lätt\\ Fram till dess bädd,\\ Hennes, den slumrande flickans i cellen.\\ Narrar de böljande ljusbruna lockar\\ Fram undan natthufvans snöhvita fängsel,\\ Då, uti smyg,\\ Aningen blyg\\ Letar sig fram trotts båd' reglar och stängsel.\\ Dock, stör hennes ro ej; låt vågorna slå\\ Sagta ändå!\\ Ja! må blott slumra och drömma hon få!\\[-2ex] {\bfseries Vivace.}\\ Och andra drömmar gå,\\ Att ljufva barnet smeka;\\ Kring sängens kant de stå\\ Och med den lilla leka.\\ Och nya skänker gossen får,\\ På gården hästen sadlad står,\\ Den lilla ryttarn redan\\ På gångaren sig svingar.\\ Till bergslottets skyhöga topp\\ Nu styr han sitt flygande lopp\\ I galopp.\\ Men som han hinner bergets slott\\ Han svindlar — dock på englavingar\\ Sjunker, och i rosor blott.\\[-2ex] {\bfseries Lento assai.}\\ Vid sin lampa tänkarn somnat,\\ Trött af tviflens dunkla split,\\ När den djerfva tanken domnat,\\ Smyger drömmen sagta dit.\\ Hemmets nejder le så blida,\\ Ljus och öppen kyrkan står —\\ Vid sin fromma moders sida\\ Dit, ett lyckligt barn han går.\\[-2ex] {\bfseries Allegro.}\\ Lärkan i skyn\\ Står öfver byn;\\ Redan en ärla\\ Trippar så snällt,\\ Fogeln så gällt\\ Sjunger i skogen.\\ Blommorna små\\ Darrande stå;\\ Daggdroppens pärla\\ Glänser som guld,\\ Solen så huld\\ Ler öfver dal'n.\\ Med den lätta morgondimman\\ Jagas alla drömmar bort,\\ Skingras villan, ljuf och kort.\\ ”Hvad har du drömt?”\\ Frågar man,\\ ”Det har jag glömt”\\ Svarar man,\\ Men en och ann’\\ Kanske ock fann\\ Drömmen så sann.\\[-2ex] {\bfseries Larghetto.}\\ Med en barnbön på sin mund\\ Har nu den lärde vaknat,\\ Och tyst sig rör i hjertats grund\\ Den tro, hvars frid han saknat.\\ Lifvets taflor sig om dagen\\ För vårt vakna öga te,\\ Dock, dess dunkla grund, om natten,\\ Kunna vi i drömmen se.\\ Ljufva bilder! Underbart\\ J talen till vårt sinne;\\ Snabb är edra villors fart,\\ Och flygtigt edert minne.\\ Hela lifvet är kanske en dröm,\\ Hvars töckensky skall skingras snart.\\[-2ex] } \end{multicols}